Vad gör man om personalen inte vill eller klarar av att hälsa på varandra, att visa varandra grundläggande hyfs på arbetsplatsen?

Det första steget är självklart att föregå med gott exempel. Där du oberoende av hur tungt och segt det är envisas med att hälsa på alla, le, hålla upp dörrar och i största allmänhet sprida trivsel. Det är få personer som i längden kan stå emot en sådan charmoffensiv. Och det sprider sig – snabbare än vad du kan tro. Är du dessutom ledare så får det nog betraktas som en skyldighet att göra allt som står i din makt för att bidra till att skapa en positiv känsla på arbetsplatsen och inte gömma sig bakom processer eller skylla på att ”ingen annan gör något!”.

Hälsningspolicy

Om detta inte fungerar kan du alltid göra som Blekinge Läns Tidning och införa policy och krav på att alla ska hälsa på sina kollegor. Jag tycker faktiskt inte att det är helt tokigt tänkt. En ny lag eller förordning tenderar att ändra våra attityder. När man till exempel förbjöd barnaga i Sverige minskade antalet som tyckte att aga var en bra och acceptabel uppfostringsmetod drastiskt. Och som BLT konstaterar; den nya regeln har medfört förbättringar.

Ett tveksamt ledarskap

Dock undrar jag hur det står till med ledarskapet på BLT när man ska behöva ta till regler för att få folk att nå upp till den lägsta nivån av artighet. Det är så grundläggande att det måste betraktas som ett arbetsmiljöproblem att vistas i en miljö där människor inte ens hälsar när man kommer!

Samtidigt ska vi komma ihåg att det i alla fall försökte göra något. Många är de företag som bara strutar i problemen, eller kanske ännu värre: Identifierar ett problem, men inte tillhandahåller verktyg för att lösa dem.