Så börjar det

Kajsa irriterar sig på Göran efter en tidigare konflikt och behandlar honom illa. Kanske med flit, kanske av misstag.

Men eftersom Kajsa inte ser sig själv som varken en mobbare eller en dåliga människa, behöver hon rättfärdiga sitt beteende inför sig själv. Hon behöver ett argument som får henne att känna sig som att hon visst inte mobbade, utan att hon agerade adekvat på Görans agerande. Som att hon agerade på att vis som alla i hennes situation skulle ha gjort.

Kajsa börjar därför (mer eller mindre omedvetet) att försöka identifiera handlingar och egenskaper hos Göran (påhittade eller verkliga), som ger skäl för hennes agerande.

För Kajsa, som de flesta andra, tycker nog i grund och botten, att om en person är tillräckligt dålig, så får man behandla den personen illa. Då är det inte mobbning. Då är det kamratuppfostran.

Kajsa trappar upp sitt agerande

Kajsa börjar undvika att bekräfta Göran. Hon himlar med ögonen och fnissar när Göran pratar. Hon undviker att titta på honom. Hon avbryter och avfärdar honom när han kommer med ett förslag på ett möte. Hon suckar demonstrativt och fokuserar på mobiltelefonen. Görans idéer och förslag är ju helt värdelösa, han tar bara upp allas tid!

Kajsa slutar också att prata med Göran. Hon säger inte hej när de möts i hissen, hon småpratar inte vid kaffemaskinen och hon undviker honom så gott det går. Göran är ju så himla hopplös och påträngande!

Kajsa fortsätter sedan med att (försöka) dra med sig de andra kollegorna. ”Visst är Göran lite påträngande?”, ”Det är inte klokt att han får ta så mycket utrymme på mötena!” och ”Jag tycker så synd om Göran, det är ju uppenbart att han inte mår bra, han borde verkligen gå till en psykolog.”

Allt för att underminera Göran. Och någonstans känner Kajsa också att det är skönt när de andra kollegorna följer med. Då får hon ju en bekräftelse på att hon har rätt i sin uppfattning.

Göran förlorar självförtroendet och känner skam

Göran kommer inte längre att känna sig trygg på sin arbetsplats, han kommer att tappa tron till sig själv och till sin förmåga. Han kommer att grubbla och känna skam över situationen. Han kommer ha ett ständig stresspåslag, hans kropp kommer ständigt vara i beredskap, livrädd för att det ska komma ytterligare en attack.

När Göran väl har hamnat i detta underläge gentemot gruppen och Kajsa, när han upplever att han är maktlös och att han inte kan göra något för att förändra situationen är det svårt att bryta. Han kommer drabbas av ångest och mardrömmar, kanske gå in i en depression. Kanske kommer han att må så dåligt att han inte ser någon annan utväg än att ta livet av sig.

100 personer dör varje år av arbetsplatsmobbning

Statistiken visar att både mobbning och sjukskrivning på grund av mobbning ökar på många arbetsplatser och runt 100 av det totala antalet självmord är kopplade till det.

Vanliga orsaker är att konflikter inte blivit lösta eller att det kommer en ny person till gruppen som man ser som ett hot. Det kan handla om att man inte tycker att personen inte passar in, att man tror att den kommer att påverka möjligheterna att prestera negativt eller påverka normer och sammanhållning.

Extra stötande är att de ofta är kompetenta och driftiga personer, de som vill att saker ska göras på rätt vis, som blir utsatta.

Många chefer saknar verktyg för att hantera konflikter

Många i arbetslivet, inte minst chefer saknar effektiva verktyg att hantera konflikter och gruppdynamiska processer. I stället sopas konflikter och problem under mattan. Man låtsas som ingenting. Då är det lätt hänt att det som egentligen var en småsak urartar.

Detta förklarar det faktum att mobbning är vanligare på arbetsplatser med svagt ledarskap och dåligt organiserade arbetsplatser.  (F ö initieras 75 % av all mobbning på arbetsplatsen av en överordnad mot en underordnad – de som alltså har ansvaret att se till att mobbning inte förekommer.)

Läs nästa del i serien här:

6 konkreta tips för dig som inte vill vara en liten lort (del 2)