Vår gästskribent – Rima Malmvärn – reflekterar över olika kulturella perspektiv och hur dessa kan påverka alla former av
Indien har förändrats otroligt mycket sedan jag var där sist. Ett exempel är alla förskolor som poppat upp överallt. När jag växte upp i Mysore så kunde jag inte föreställa mig att ett land med så mycket ritualer och traditioner, ett land där de äldre har en central roll i de små barnens liv, skulle ta till sig en västerländsk lösning för barnpassning.
Enorma kontraster
Kontrasterna är enorma. Galleriorna är jättestora och påminner om galleriorna i USA. Men bakom gallerian kunde man se folk som knappt har tak över huvudet och mat för dagen. Bil- och husmarknaden står i blom just nu. I alla stora städer river folk sina hem och bygger 4-5 vånings lägenheter istället.
Det är intressant att se och höra hur den indiska regeringen försöker underlätta för utländska investerare att göra affärer i Indien. Tyvärr så är det ännu en bra bit dit. Det är sådan hierarki i landet och det gör att många utlänningar tröttnar. Jag är glad att Indien har tagit tag i detta. Frågan är om det är dåligt ledarskap som gör att det ineffektivt eller om det beror på att folk inte är förändringsbelägna? Hur skulle jag själv tänkt om jag bodde här och där även enkla saker som ett bankärende tar en hel dag. Hur påverkar det jobbet? Förstår min chef det?
Att vara en främling i sitt eget land
Just nu har jag en känsla av att jag är en främling i mitt eget land och har inte riktigt hängt med i detta snabbväxande och förändrade Indien. Glädjande nog är det mycket positiva förändringar som sker men samtidigt så märks det att många traditioner går förlorade.
Mina barn Hugo och Dior anpassade sig väl till den indiska miljön, de gick på förskola och trivdes kanon med sina nya indiska kompisar. Det var ordnat kaos när vi gick till marknaden och barnen älskade det. Hugo och Dior tyckte det var härligt att kunna gå runt och smaka på olika frukter och se vad alla säljer. Indier är så öppna och kan bara komma fram och pussa barnen och det är de inte vana vid. Vi fick även upplevt folkets vänlighet då barnen var väldigt sjuka. Läkaren tog inte ens betalt och han var en av de bästa barnläkarna här. Det otroligt att sådana människor existerar.
På förskolan hade vi inskolning i två dagar och jag gjorde en lista på svenska ord som de använde för att personalen ska förstå vad de säger. Numera så både förstår och talar de hindi och engelska väldigt bra. De älskade den indiska maten som serveras på dagis, ni vet, roti (indiskt bröd), curry, olika grönsaker och massa olika varianter på ris. En gång i veckan hade barnen yoga, dans och Kung Fu. För att ta oss till förskolan så åkte vi tuktuk och alla förare blev Hugos idoler. Numera skakar Hugo på huvudet som de flesta indier gör när vi pratar och sedan lutar han huvudet och undrar om ”JAG ÄR HAPPY?” Det får mig full i skratt. Det är härligt med barn och att se hur lätt de tar till sig en ny kultur och nya beteenden.
Förskolepersonalen gav barnen kakor
Naturligtvis har vi råkat ut för kulturkrockar. Förskolepersonalen gav barnen kakor och godis när de var lite ledsna, ett normalt beteende i Indien – men ovant för oss med våra svenska värderingar. Ett annat exempel var när vi blev bjudna på barnkalas. Vi var där när klockan sex enligt inbjudan – men folk började komma först runt åtta. Min bror sa att här fungerar det så – indian style. På samma sätt tittade människor konstigt på mig för att mina barn lägger sig runt sju, medan indiska barn går och lägger sig runt midnatt. Men jag tror att jag började förstå det indiska tidsformatet – man äter sen lunch och sen middag och däremellan ska man hinna gå till templet och marknaden. Så det kanske inte är så konstigt att barnen lägger sig mycket senare där än vad jag är van vid.
En ökad frihet
Det är intressant hur viktigt det är för oss i Sverige att vara punktliga. Själv skulle jag intervjua en person på ett internationellt stort företag som har huvudkontor i Delhi, och kom ca 40 minuter sent till mötet på grund av trafiken. Person i fråga var inte alls upprörd eller tyckte jag var otrevlig utan var väldigt förstående. Frågan är om skulle jag ha varit lika förstående om det var other way round… Idag så tror jag att jag skulle det. En annan stor skillnad såg jag när vi var i New Delhi hos min bror. Där hade min son mycket frihet, satt i bilen på framsätet utan bilbarnstol, åkte Vespa med mera. Något jag aldrig skulle tillåta att han gjorde hemma i Sverige men där anpassade jag mig efter normen.
Skillnaden mellan oss och de andra
Vi vill så gärna tro att våra regler och ramar är mycket bättre och kanske ibland glömmer bort hur det fungerar i ett annat land och det som är rätt för de som lever där. Det kan göra oss, dig och mig orimligt dömande. Och få oss att missa allt det som är fantastiskt med andra kulturer, skapa onödiga konflikter och förhindra internationella samarbeten.
Smått började jag undra om det kommer att bli kulturkrock för barnen att komma hem igen och att gå tillbaka till den svenska förskolan efter tre månader i Indien? Jag vet i alla fall att jag nu verkligen uppskattar att ha rinnande vatten dygnet runt – och slippa oroa mig för att vi riskerar att stå utan det i morgon…
Skribent: Rima Malmvärn