Mycket, mycket arg man. Öppen mun. Buskar i bakgrunden.

Bara en fegis använder ordet ”man” när hen borde säga ”jag”

”Man blir så förbannad när … ”

På internet, i det sociala, på arbetet – tusentals gånger har jag hört eller läst variationer av ovanstående mening.

Varje gång tänker jag: Är det inte snarare så att det är du som är förbannad, men i stället för att stå för vad du känner, så gömmer du dig bakom det anonyma ”man”?

Inte nog med att du inte står för vad du känner och tycker när du uttrycker dig på det viset, du får dessutom din privata åsikt att låta som allas och allmängiltig. Som om alla andra åsikter var mindre allmängiltiga och och mindre sanna. De är ju bara en person, medan du talar om du själv som ”man”, vilket betyder du och folk i allmänhet.

Uttrycket ”man” kan vara härskarteknik

Att säga ”man”, när man egentligen borde säga ”jag”, blir därmed en sorts härskarteknik mot dem som inte håller med dig. Och nog kan det vara trevligt att vinna debatter, och nog kan det finnas något positivt i få den egna åsikten att låta som den normala. Något som alla tycker och håller med om. Men eftersom det trots är härskartekniker så är det inte vidare sympatiskt mot de du talar med.

”Men det är ju bara ett sätta att uttrycka sig” – kommer en del att hävda. Nej, det finns inget som heter ”bara ett sätt att uttrycka sig”. Språket är  sammanlänkat med våra tankar, våra attityder och våra handlingar. Så när du vill förändra saker är språket och hur man väljer att uttrycka sig en viktig del av det. (Jämför det faktum att rasistiska skämt leder till rasism, sexistiska skämt till sexism och så vidare.)

Vikten av ”jag-budskap”

En kompetent chef, en bra medarbetare, en kärleksfull partner,  en respektfull förälder och en god vän tar ansvar för sina uttalanden, för sina åsikter och för sina känslor. Och det ansvaret kan man bara ta genom att använda sig av ”jag-budskap”. Det innebär att uttrycka sig på formen ”Jag tycker…”, ”jag känner…” och så vidare.

När jag undervisar är ordet ”man” förbjudet i alla de situationer där studenterna egentligen borde mena eller säga ”jag”. Inte för att jag vill vara elak, utan för att jag vill att de ska ta ansvar för sina känslor, sin kommunikation och i förlängningen alla aspekter av sitt liv.

Mitt råd? Förpassa alltså ordet ”man” ur ditt vokabulär. I alla fall alla de gånger som du egentligen menar ”jag”.

 

Är du intresserad av fler tips på hur du kan ta ansvar för din kommunikation och ditt liv? Köp Karriärrebell via Bokus eller Adlibris

Leave a Comment