Jag har inget körkort men jag kan faktiskt köra bil riktigt bra. Och ingen har missat att det finns många som har körkort men som är fullständigt livsfarliga ute i trafiken. Förmåga att köra bil sitter helt enkelt inte i körkortet.

På samma vis säger skolbetygen inte något om vad du kan eller inte kan använda i ditt dagliga arbete. Inte heller säger betygen något om potential, intelligens eller fallenhet för ett specifikt område. De tar heller ingen hänsyn till personliga omständigheter som underlättat eller försvårat prestation, och de visar inte hur mycket någon har ansträngt sig.

Den som får VG behöver inte vara bäst

Jag undervisar periodvis på Yrkeshögskolan och de flesta av mina studenter kan i teorin uppnå VG (högsta betyget). Däremot är det inte alla som får VG i praktiken.  De som får VG behöver dock inte vara bättre än de som enbart får ett G.

Jag tvingas i bland ge G, eller till och med IG, till personer som jag bedömer som mycket kompetenta. Men eftersom de inte har kunnat eller önskat visa det vid de examinerade momenten, så tvingas jag ge dem det längre betygen. Kanske har de haft andra saker att fokusera på under min kurs, personliga problem eller ett arbete. Men det syns som sagt inte i betygen, för jag får inte ta hänsyn till det.

Minst lika frustrerande är det när jag tvingas ge VG till studenter som inte förtjänar det. De kanske har uppnått betygskriterierna, men de har en attityd och en personlighet som gör att de inte fungerar i möblerade rum.

Men det är som det ska vara. Jag ska bedöma den faktiska kompetensen och inget annat. Jag ska kunna försvara mitt betygssättande både för mina uppdragsgivare och för mina studenter. Det ska absolut inte baseras på mina personliga värderingar.

Betygen är bara en ögonblicksbild

Eftersom betygen har en sådan överskattad betydelse i vårt samhälle har det tyvärr resulterat i att många elever har svårt att acceptera detta. Det är vanligt att betyg ifrågasätts, men det sker sällan på faktiska kunskapsgrunder.

Vanligare är att studenterna menar att de av olika skäl haft för mycket att göra under perioden och att jag borde ha förståelse för det. Ett annat att jag borde ta hänsyn till den ansträngning som ligger bakom. Ett tredje att det dåliga betyget är ett bevis på att jag endast låtsas ha en god relation till dem.

Men betygen är inget av detta. Betygen är, som sagt, bara en ögonblicksbild av den kompetensnivå som studenten kunde visa upp vid det specifika tillfället.

Betygens styrka däremot är att de påvisar för studenten vilken kunskapsnivå som de  som minst har uppnått (det skulle ju eventuellt ha kunnat prestera bättre under andra omständigheter). Det är också bra för mig som lärare eftersom det ger mig tid till eftertanke och att få en mer nyanserad bild av mina studenter.

Det är inte den med de bästa betygen som vinner

Det sorgligaste med denna betygsstress och studenternas oförstående attityd till betygsättning är att de inte är vidare viktigare ute i arbetslivet. Det är sällan de som har de högsta betygen får arbetet. Långt viktigare är att man verkligen vill ha arbetet och att man kan påvisa faktiskt kompetens. Och bokstäver på ett papper är ganska långt ifrån faktiskt kompetens.

Är du intresserad av fler tankar när det kommer till betyg? Köp Karriärrebell på Bokus eller Adlibris.